На данный момент я перестал играть. Игра без акций скучна, и поскольку я начал играть незадолго до войны, у меня недостаточно предметов для комфортного выполнения целей дня. Я по-прежнему захожу в игру несколько раз в неделю, но я не буду активно играть, пока акции не вернутся.

-

Par économie pendant la crise on éteint la lumière au bout du tunnel.

-

массивы жилищ затхлые тюрьмы город гноится город живет
дай себе быстрей умереть не дай здесь родиться другому
тут волю ломают и лишают свободы пожирают трупы производят грязь
дай себе быстрей умереть не дай здесь родиться другому

-

Dors sans crainte, dors en paix.
Il se souvient du train fantôme, le bruit de la machine, du grand cheval de fer qui fend la neige et la fait crisser comme du coton, et il tremble.
L'immense structure d'acier se déploie, plante son ancre, fend la pierre, s'abat comme une enclume sur la terre.
Ta vie se fabrique à la chaîne dans la gueule du Léviathan, il ne nous manque rien comme chacun sait.
Je vomis sur la carcasse repue, entonnoir humain, machine à chier, emballage vivant, remplis ta panse jusqu'à l'épuisement, remplace-toi.
L'angoisse de la vie, la peur du mouroir, toi et moi c'est tout ce qui nous lie, je doute que ce ne soit assez.
Dors sans crainte, dors en paix.

-

Att av ödets trådar väva sorg.

-

цикличный кошмар замкнутый ужас цемента и пыли помоек и грязи
свирепые рожи налитые кровью провожают жизнь бессмысленным взглядом
рабство никто не отменял
беспомощный гнев затаенная злоба больных и голодных глупых и нищих
вид из окна горящая свалка окружена частоколом крестов
рабство никто не отменял

-

– Jag vill bikta mig så uppriktigt jag kan, men mitt hjärta är tomt. Och tomheten är en spegel, vänd mot mitt eget ansikte. Jag ser mig själv, grips av vedervilja och skräck. Genom min likgiltighet för människorna har jag ställts utanför deras gemenskap. Numera lever jag i en spökvärld, innesluten i mina drömmar och fantasier.
– Och trots det vill du inte dö.
– Jo, jag vill.
– Vad väntar du på?
– Jag vill ha vetskap.

-

Хтось один,
Гірко голосив уночі.
А рано-вранці вдавився
У темнім підвалі.

-

Thucydides impuissants contemplent l'éternel acharnement à s'achever, nos corps en fuite, nos corps en plaies, l'éternel mouvement de nos pieds.
Attendre les bombes la bouche grande ouverte, les larmes se mêlent à la cendre, embrassent le feu en trombe, embrassent nos corps pétrifiés qui hurlent.

-

Ty döden är vår mor.
Den enda i vars famn
utsläckes ledans lågor –
en trygg och fjärran hamn.

-

це тіло не твоє
твоїм ніколи не було й не стане
підпорядковане законам
які не ти створив
прямує до мети яку надав не ти
порпається червоподібно
в кривавому багні буття
прислухайся
до поклику могил
вступи у змову сам з собою
одужай від життя назавжди

-

Vi måste göra oss ett beläte av vår rädsla och kalla det för gud.

-

думок важких останки тліють
ув'язнені свідомістю
все той же бруд
все той же сморід
цей лабіринт мовчазної туги
безмежний, нескінченний
у спогляданні болю
у проживанні тління
осягнути істину
і рушити до смерті

-

და ჩვენი წამებაც დასასრულს ითხოვს.

-

Самі обрали це життя в неволі.
Власноруч збудували собі тюрми
І брешемо собі, що завтра буде краще.
Несемо самі на собі страшне прокляття.
Нікого не шкода.

Ми потребуємо продовження жаху, ненависті і болю.
Бо ми і є причиною і наслідком.
Бо ми і є той жах, бо ми і є ненависть.
Нікого не шкода.

-

Som en dråbe i et stormombrust hav,
Som et græsstrå i den isnende vind,
Som den kolde ligegyldighed i et passerende blik,
Vil vi alle mærke hvor små vi er.

-

Не прокинутись знов в обіймах нудного страху
Не годувати щодня чорну пащу душі вбитими мріями
Не битися марним криком о стіну неба
Не звикати поступово до рабства
Лишитися розуму и жити у спокої

-

I aftonglans, under en himmel så svart,
En stängd port, i en försluten kista,
En afvfärd, i processionens dunkla sken,
Ett afvsked så kärt; farväl.

-

Мор, убийства невинных душ, боль утрат, крики в тишину.
Мор, убийства невинных душ. Их мечты разбились наяву.

-

I’ve boarded myself inside. I’ve refused to exit.
There is no ocean for me. There is no glamour. Only the mirage of water ascending from the asphalt. I gaze at it from the oven of my home.
Confined to a house that never remains clean.
To a bed where the ill never get well.
I cough ceaselessly into the night.
The remainder of my humanity is drifting spit through the cold.

-

Ніч, я йду.
На свою біду, або на радість.
Йду крізь темряву і самоту.
Відчуженість, спокуту, млявість.
Ніч, я йду, я йду.

-

Vision d'un monstre d'or,
Lorsque nous prîmes pour l'aurore le crépuscule.

-

– Funderar du om döden, om din egen död?
– Mmh...
– Hur ofta tänker du på det?
– Det har väl blivit ganska mycket på sistone... Det känns så jävla hopplöst.
– Hopplösheten kommer från depressionen. Man kan få hjälp mot depression.
– Vad fan är det för jävla mening, det kommer bara skita sig i vilket fall som helst... Jag orkar inte ha det såhär längre.
– Du behöver hjälp, du måste få hjälp.
– Fan det är ju ingen mening...
– Har du tänkt på att ta livet av dig? Hur skulle du vilja göra då, har du funderat över det?
– Ja gud ja... Ja, det enklaste är ju bara att supa mig full och sen slänga i mig massa tabletter och skit... Eller att... hänga mig.

-

Soyez maudits, animaux bâtards, je vous noierai dans mes sanglots.